Stelkramp är en allvarlig sårinfektion som oftast börjar i ett öppet sår som kommit i kontakt med bakterier som finns naturligt i jord. Det är också relativt vanligt att människor blir smittade genom djurbett då stelkrampsbakterier normalt finns i tarmarna hos flertalet djur.

Att hundar och katter har stelkrampsbakterier i munnenär ganska vanligt förekommande då de ofta biter i föremål som finns i naturen och för att de även slickar på tassarna efter att ha varit utomhus.

Det är viktigt att komma ihåg att stelkramp inte smittar mellan människor utan enbart mellan djur och människa eller sår och människa. Det är också viktigt att komma ihåg att stelkramp är en ovanligt förekommande sjukdom i Sverige.

Vaccin mot stelkramp

Majoriteten av alla svenskar har ett fullgott skydd mot stelkramp och de flesta som föddes efter 1960 är vaccinerade inom ramen för det svenska vaccinationsprogrammet för barn.

Personer som fick sin stelkrampsvaccination för mer än tjugo år sedan rekommenderas att förnya vaccinet. Det enklaste är att kontakta närmaste vårdcentral, vilket även gäller för personer som misstänker att de smittats av stelkramp. Skulle den lokala vårdcentralen vara stängd uppmanar 1177 Vårdguiden personen att uppsöka närmaste akutmottagning.

Kombinationsvacciner mot stelkramp

– Stelkramp-kikhosta-Hib-hepatit B-polio

– Stelkramp-difteri-kikhosta-polio

– Stelkramp-difteri-kikhosta

– Difteri-stelkramp

Vaccinationen ingår i det svenska vaccinationsprogrammet och ges till barn enligt följande:

– 3 månader

– 5 månader

– 12 månader

– 5 år

– Årskurs 8-9

Du bör kontakta vård- eller jourcentral om

– du inte har blivit vaccinerad mot stelkramp

– du inte har fått det antal vaccinationer du behöver

– du har fått ett bett från ett djur eller någon annan form av djupare sår

Så smittar stelkramp

Innan Sverige införde allmän stelkrampsvaccination beräknas att omkring femtio och hundra personer insjuknade varje år. Efter det att vaccinationsprogrammet infördes har stelkramp blivit en högst ovanlig sjukdom i Sverige.

Enstaka fall förekommer naturligtvis och generellt sett är det äldre kvinnor som drabbas. Äldre män har oftare har ett bättre skydd, troligtvis tack vare vaccinationer som genomfördes under tiden då många av männen gjorde värnplikten.

Vanliga symtom

Det kan ta allt från tre dygn till tre veckor från det att smittan tagit fäste till det att en person blir sjuk. Stelkramp orsakas av bakterier som i sin tur bildar ett gift som ofta ökar känsligheten för ljud och ljus. Ihållande muskelkramper och andningssvårigheter kan också förekomma. Kramperna börjar ofta i ansiktet  och sprider sig sedan nedåt halsen och ut i armar och ben.

Observera att stelkramp är en livshotande sjukdom och att snabb och tidig behandling därför är av största vikt. Tumregeln är att personer som får vård på ett tidigt stadium har större sannolikhet att bli helt och fullt återställda.

Behandling och förebyggande medicin

För personer som har drabbats av stelkramp är det vanligt att behandlas med såväl antibiotika som kramplösande läkemedel och immunglobulin (det sistnämnda fungerar då som en slags motgift).

Eftersom kramper och andnöd är vanliga symtom kan den som har insjuknat behöva vårdas i respirator och eventuellt vara nedsövd tills dess att giftet har lämnat kroppen. Något som kan ta upp till flera veckor.